Hahah, kan inte mer än skratta. Hitta någon mer underbar person? Förutom de två andra i klippet såklart! Jag dör ♥

Inte bara det i dagens läge kanske många tycks vara väldigt självständiga, vilket är något man blir vid den här åldern. Man vill bort och inte längre leva hemma. Själv kan jag inte längre mäta mig med folk i min ålder, det går bara inte. Av alla i min klass känns det som man ibland sticker ut. How come? Enkelt, jag lever inte som en 18 årig bör göra. Sedan kan man prata om vad en 18 årig bör göra och inte bör göra. 1. Jag bor inte hemma. 2. Jag är ekonomiskt beroende av mig själv, och bara mig själv. Har jag ont om pengar, är det omöjligt för min del att fråga mamma eller pappa eller ens att låna. Här har jag bara mig själv. 3. Nu betalar inte jag hyra, men det är ingen som säger att det inte kommer hem räkningar - inte hade jag tänkt att betala skolkatalogen när jag var liten. Men pga att jag helt måste lita på mig själv, betyder det att jag måste ta tag i sådan skit. 4. Ansvaret som ligger på mig, vilket är en stor punkt. Det finns ingen som kan säga gör si gör så utan ansvaret är helt på din sida. Nu kan folk tänka, men det kan ju vara skönt. Men tänk dig att du inte kan ringa och fråga mamma eller pappa hur man gör m.m. Detta finns inte som valmöjlighet för mig, och kommer aldrig finnas. Det är större ansvar än vad man tror att komma hem, måste laga maten, måste tvätta, måste städa m.m utan att någon annan gör någonting. Detta är ju ingen big deal kan man tänka, men fan här finns det inga undantag, det är bara att ställa sig och laga för det är ingen annan som kommer göra det. 5. Ingen att vända sig till, så stor så det fick ta och bli en egen punkt. Tänk dig att aldrig höra av dig till dina föräldrar. Vissa kan tycka skönt, men känn efter och lyssna på ordet aldrig. Man kan också tänka att men vadå det kommer ju endå ske en dag så varför inte när man är 18? Men för att man fortfarande bara är ett barn, även fast det känns som jag är starkast i hela världen. Man är fortfarande ett barn, och i det här samhället är det inte till för att såna som mig ska flytta hemifrån.

Vad innebär alltså detta? Att vara vuxen? Ja. Är det något en 18 årig vill tänka på? Att nej tyvärr grabbar, jag kan inte gå ut och festa med er ikväll för jag har tvätten 9, det var den enda tiden som fanns. Ansvaret och allt ihop, kan bli för mycket. Jag vill absolut inte särbehandlas pga detta, tvärtom. Men min point är att jag inte är som alla andra, kan tyvärr inte göra som de flesta. Jag måste hålla koll på ekonomin, se så det inte överstiger, aldrig att man kan gå ut och shoppa det finns inte utan studiebidraget behövs till mat för månaden och gärna mobilräkningen, är allt slut så finns det ingen att vända sig till, inte ens för lån och vid denna tidpunkten kan jag inte heller jobba. Allt är bara messed up! Som jag sa innan, jag vill inte särbehandlas, utan tvärtom, jag vill bara vara en i mängden, ännu en student. Kanske är det bara tid att acceptera mig och min situation, vid det här tillfället går det inte att vara en i mängden, bör väl bara fatta det. Men jag vill även påpeka att jag inte lever som alla andra. Att man accepterar det, precis som jag måste acceptera det att jag inte kan leva eller göra som andra i min ålder. Vill även påpeka att detta inte är något jag valt. Skulle dö för att bo med min mamma.

Som sagt är det jag som står för matlagningen här hemma, tyvärr även disken (de som diskmaskinen inte tar) då Simons hand fortfarande är gipsad.

Idag blev det i alla fall, korvstoganoff. Här kommer lite steg för steg.

Du behöver alltså: Falukorv, (ris), lök, grädde, tomatpuré, salt, margarin (glömde fota), svartpeppar eller vitpepper mig kvittar det, grönsaksbuljong (glömde fota här), lite mjöl (?) och ett par skidglasögon - tro mig!

Nu är det faktiskt så att någon har frågat det, inte riktigt men de kunde ha varit. Därför detta har vi i vår kyl, härligt nu när den är påfylld. Ändå går man tid lite allt för ofta och kikar hopp om att något nytt har hoppat dit.